Det har snart gått 5 år sedan jag hämtade hem Fani på foder, skulle ju ha honom som sällskap till Vurre när vi flyttade till vår gård. Jag hämtade honom utanför Örebro, fick mig en smärre chock när jag fick syn på honom. Han hade några kilos övervikt, kändes nästan som om vi fick trycka in honom i hästkärran.

Han fick stå 2 veckor i stallet nere i Säffle där vi bodde då, innan vi skulle flytta. Märktes snabbt att han var mycket känslig till hur man rörde sig och var inte riktigt van med hanteringen. Men han var en snäll häst som var lite förvirrad. När vi flyttade till gården började ett hårt jobb med att få ner honom i vikt och att börja på att muskla upp honom innan jag kunde börja rida honom. Han var ju inte inriden ordentligt, mer sutten på skulle jag väl säga.

Han tränades och bara efter några månaders ridning så testade jag på en tävling med honom. Men slöare häst fick man leta efter då, jag bestämde mig för att ställa av honom den vintern och låta honom vila ordentligt. Efter den vila så släppte trav och snacka om vilken trav han har, lite jobbigt att sitta ner när han tar i. Galoppen var då fortfarande platt och inte någon direkt fart i.

Men nu går han fram utan att man behöver använda skänklarna som spadar i sidan på honom. Och gångarterna har blivit betydligt bättre på honom, även tölten har kommit att bli mycket bättre med högre lyft.

Detta är en häst som har växt i hjärtat på mig och gör det fortfarande, han är en häst man sätter sig på och bara njuter av ridturen. Han gör alltid sitt bästa och är positiv till allt nytt matte hittar på.