Fick syn på ett inlägg i en hästgrupp på facebook, personen som la upp inlägget la ut den för att tipsa folk på en bra praktikplats som denna annons gällde.

Personen som hade lagt upp denna annons på en hästsida på internet letade efter praktikanter, där man söker en praktikant med god hästvana och intresse. I utbud med arbetet så får man husrum och mat, det var där folk nu började skriva att man utnyttjar unga tjejer för att få gratis arbetskraft. Men som praktikant så får du ju inte någon lön vare sig du är på en kommun eller ett privat företag, här får du i alla fall mat och husrum. Sedan får du möjlighet att lära dig allt om avel, du har alltså chans att få uppleva ca 50 fölningar under bara ett par månader, vart skulle du få den chansen i dagens läge?

Kunskap är väl också en viktig sak att få, eller ska man få allt serverat på ett silverfat utan att skita ner händerna? Nej, det tycker jag inte, jag tycker man ska få känna på att få jobba ordentligt även om man inte får ut så mycket i pengar. Erfarenheten måste ju också räknas! Det verkar som om folk är rädda för att jobba hårt för något som man skulle kunna dra nytta av längre fram i livet, hade jag haft möjlighet till denna chans när jag var yngre hade jag inte tvekat, speciellt om jag läste häst som inriktning på gymnasiet.
Jag har jobbat både här i Sverige och utomlands på en väldigt lite lön och inget förutom rum och mat, här i Sverige fick jag ut 2800kr/mån för ett hästjobb där jag jobbade 7-17 och fick ta hand om hela ruljansen själv. Då var det arbetsförmedlingen som betalade och enligt arbetsförmedlingen fick jag inte göra mer än 8 timmar om dagen, men så blev det ju givetvis inte. Men jag fick chansen att rida olika hästar och fick möjligheten att lära mig en annan sorts ridning, det var så jag började med islandshästar. Jag jobbade där i 9 månader och då kan jag säga att det inte var de bästa månaderna på året, utan det var höst/vinter. Men jag lärde mig mycket och jag fick träffa nytt folk.
På Island jobbade jag helt gratis på en gård, där fick jag slita som ett djur, fick inte det utbytet av kunskap som jag hade velat ha, men man måste dra nitlotten någon gång i livet också för att lära sig. I Canada fick jag också möjlighet att lära mig en hel del, där fick jag träna allt från unghästar till tävlingshästar och vara med om en del fölningar. Där var det också långa dagar med mycket hårt arbete men det var inget man tänkte på för det var ett roligt jobb och man fick så mycket ut av det.

Hästfolk är nog ett speciellt släkte :-P

"Verkar som många tycker att ska jag göra något så ska det fanimej kosta skjortan men är jag tvungen att betala då ska det nästan vara gratis". Det är dyrt att ha häst och det är inte någon annan än hästägaren själv som ska stå för kostnaderna för förbrukningsmaterial som går åt.
Tycker att det är synd att vi inte har mer hänsyn till varandra och att vi inte gläds åt vår medmänniskas framgångar.